Efter 18 års rattande (omkring 45000 mil avverkade hittills) hamnade jag till slut i diket. Grusväg. +5°. Dubbdäck. 70 blås. Raksträcka. 100 meters wobblande. Ingen panik - men mååånga tankar. Några piruetter. Ett snabbt beslut om att ta ner i diket istället för att riskera parkering mot någon stenbumling. Barnen i baksätet. Passagerare i framsätet. Pang.
Inga personskador. Borttappad registreringsskylt. Oigenkännlig extraljusramp. Spräckt kjolpaket. Spräckta fläktspjäll. Backade upp. Parkerade vid sidan. Klev ur. Blixthalka, totalt såphalt. Plockade ihop tillhörigheterna. Körde vidare till utflyktsmålet. Sedan hem.
Träningsvärk efter alla spända muskler. Monsteruös huvudvärk så här ett dygn efteråt.
Glad över att allt gick bra. Men ändå, jag hade ju tänkt sälja biljäveln - nu sjönk värdet en aning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men vilken tur att allt gick väl!!!!
Kram<3
Men HUVVA! Skönt att det gick bra! Var det på "min" lömska olycksvägstump?
Skicka en kommentar