you KNOW you need it

Bochox - genialiskt! (klicka på bilden så blir den större. tro mig - du vill läsa ;))

Stort tack till PysMysJens, som postade denna till mig innan han ens kan ha vetat (jag visste det inte ens själv) att jag skulle sammankalla till en myspysputtifnuttputtputt-blogg!

Tea - c'est moi

36 år, bor i villa i mellannorrland, jobbar (yiihaa!) som grafisk formgivare.

Mamma till tre; pojke (6 år), flicka (7 år) och änglapojken (17 år).

Frånskild sedan ett år, singel men ändå inte, tror på den sanna kärleken.

Jag är en vandrande katastrof som råkar ut för den ena konstigheten efter den andra.

Det senaste året har inneburit sorg i kubik; sorg över ett äktenskap som jag valde att lämna, sorg över en förolyckad närstående och sorg över att få en diagnos.

Intresserad av färg, form och design. Kreativ pysslare i perioder. Älskar ord och siffror.

Utrustad med tombolahjärna, är ofta rastlös och har låg självkänsla.

Ja, det är väl jag i ett nötskal.

Om man...

...råkar radera lösenordet till chefens e-postklient och sedan inser att han inte har en susning om vilket lösen han har, då ska man nog vara glad över att anställningsavtalet är påskrivet redan...

:D

Men va?

Till slut fick även JAG tummen ur och kom in här. Välkommen på mej då!

Sitter här med värkande rygg och är dagens tröttmössa. Men... man ska vända saker till det positiva och det innebär att jag snart ska lägga mej i soffan och vila ryggen och samtidigt läsa lite till ur Mia Törnbloms Så Dumt. Där ser man, precis så superenkelt kan det vara att hitta mys i vardagen! Tänk om jag kunde komma ihåg det lite oftare!!

till havs...? till sans

Jag är så stolt. Jag har just Sansat Mig.

Vi ska få tårta idag, välmenta men aningens fula tårtor med texten "Regina 303" (gissa varför? ;)) och jag var på väg att gå och hämta mobilen för att plåta underverken men - jag Sansade Mig.

Gott.

Gott också med tårta. Jag sitter här och försöker vara duktig (jämnt blodsocker ska visst göra mig pigg och snäll?) med mandlar och physalis, men så slog mig tanken: "Nötter och BÄR? Är jag nån ***** ekorre eller?" och det är jag ju inte, så tårta kommer att sitta fint.

Fett och socker. När det nu är så farligt, varför är våra hjärnor konstruerade så att det är just fett och socker som får belöningssystemet att gå i spinn och mungiporna att peka uppåt? (och så undrar folk varför man är agnostiker, va)

Nä. Frukt är inte godis i dag heller.

---
Apropå tårta, genierna i Expressens debattfält är igång igen:

Postat av Anders111 25 den 29 sep 2008 kl 21:25
Varför är det nästan bara tjejer som säger att killa gillar mulliga tjejer? Jag har aldrig träffa en kille (om han inte är desperat) som tycker mylliga tjejer med lite ölmage är snyggt.. Det är verkligen synd om killar som är tillsammans med mulliga tjejer som inte bryr sig om sin egen kropp.

*gråt* Stackars Kristoffer, mitt hjärta blöder. Jag har å andra sidan ingen ölmage. Min putiga mage är omsorgsfullt uppbyggd med hjälp av choklad, stundtals väldigt dyr sådan, varför magen i sig får betraktas som ganska värdefull ;)

Klister

Det är alltid svårt att bryta isen i sitt eget skrivande, tycker jag. Kanske är det svårare vissa dagar och lättare andra. Ibland rinner orden ur mig, ibland är de limmade med Karlssons klister. Jag är allergisk mot lim, allergisk mot Karlssons klister. Idag är det bara vanligt papperslim som har används så lite klibbigt kanske det blir… men jag tål det åtminstone :o).

Börjar väl med att presentera mig:
Carolina heter jag, men kallas utanför seriösa sammanhang oftast för Carro eller Barret. Ni är fria att använda vilket av dem ni vill. Född i Oxelösund, uppvuxen på havet, har föräldrarna i Västervik, pluggat i Luleå och nu bosatt i Västerås. Bor tillsammans med Dan, min sambo och trolovade, och även om vi fungerar olika så fungerar vi tillsammans. Jag fyllde stora 25 i våras och jobbar sedan 1,5 år tillbaka som mekanikingenjör på en konsultfirma och för tillfället har jag uppdrag på stora tågdraken här i stan. Utbildade mig till Industriell designingenjör och kallas av vissa för ”klipp- och klistraingenjör” så att scrapbooking och cardmaking är ett av mina stora intressen kanske inte förvånar. Kämpar just nu med en viktminskning efter dryga 10 kilo av sambo- och konstorsjobbskilon.

Papperslim går oftast att lösa upp med lite vatten. Skål. :o)

Att vara eller inte vara (snäll)

Bokar in nästa tjänsteresa och får skäll (godmodigt) av reseagenten när jag frågar vad en ekonomibiljett till kärestan skulle kosta om jag bokar via jobb-resebyrån (vi betalar själva ändå, men det är smidigt att få det administrerat tillsammans med mina biljetter).

”Va, ska du sitta framme i business, och han får sitta längst bak i ekonomi?” frustade bokningsherrn i luren, och jag pep lite förskräckt att jag faktiskt tänkte uppgradera käre K till ekonomi extra (väldigt mycket bekvämare än ekonomi, faktiskt) vid incheckningen för en del av mina tidigare intjänade bonuspoäng.

Alltså, borde jag sympati-sitta i en lägre klass än jag har rätt att sitta i för jobbets skull? Näe va? Skulle nån i hela världen, mer än moder Theresa (och hon är död, goes to show you ;)), göra det på en nattflight när man ändå sover (ska sova) hela vägen? Speciellt inte när man själv alltid är den som ligger vaken medan käre K somnar så snart han satt sig/lagt sig (vilket som, det är purt fantastiskt och jag med mina svåra sömnstörningar är riiiktigt avis)?

Nä, K skulle ALDRIG kräva det, eller ens tänka det, det var bara jag som fick egna dubier om huruvida jag är en sniken och elak kärring, eller inte.

Äsch. Jag bestämmer mig för att det är snällt nog att betala delar av biljetten, samt uppgradera honom för mina bonuspoäng. Hur ofta har man gratis boende på andra sidan jorden?

(det där var en cue för ”håll med mig”)

---

När jag var i Förbjudna staden i juli såg jag bara lämpliga hångelbänkar överallt. Har sällan känt mig så ensam. Nu j*vlar ska vi hångla, på minst tio bänkar!

Referensblink till tågnördar

Plötsligt är händerna fulla av saker som inte bara måste göras utan vill låta sig göras. Viktigt till höger, viktigt till vänster och viktigt här och där.
Prioriteringarna står som prydligt uppradade spön i backen men med finfina märklappar.
Trots att jag är dysromantiker är dimman snygg över förortsfälten.
Jobbet efter i prioritet men före i tid. Sedan viktigast i tid, rum och prio: Kasta ankar i hemmet.

Vältrimmat låturval.
Fin tågresa.

En del saker tar andan ur en...

lustigkurrar

Nån tänkte nog att jag skulle få mig ett gott skratt (för inte kan väl folk vara... elaka? 8-O) i morse. Det... fick jag INTE. Hmpf.

När jag hade låst upp cykeln ville den nämligen ÄNDÅ inte röra på sig, eftersom nån under natten hade dragit fast hjulet i skärmen med ett kraftigt vitt spännband i plast. Rusa in igen, leta avbitare.

Ja, det var väl en skojig grej nån bjöd mig på, kvart över sju på morgonen?
*tandgnissel, förtvivlat pinne-i-käften-leende*

Det MÅSTE bara bli en käck hösthaiku av det:
sadeln är så kall
låt min cykel vara nu
annars dör du snart

(kanske inte den sötaste och mest positiva haikun, men att vända vreden till kreativt skapande var väl ändå puttenuttigt? :))

på promenad I

Gimme gimme gimme ett hus på Kyrkbacken

Jag vet. Man ska äta bra. Man ska motionera. Allra helst när man är trött och stressad och har ont överallt. Jag kan allt det där. Som alla vet är det också när man är trött och stressad och har ont överallt som man har som allra MINST lust att vara Duktig, så det kostar på.

En höstpromenad med Kärestan låter ju som det mest romantiska man kan ägna sig åt (tänk rosiga kinder, skratt, snygga långa halsdukar, tjocktröjor, lek i vackra höstlöv - yadayada, som Pripps Blå-reklam tills man kräks ;)), men det funkar inte för mig. Jag vägrar. Blåvägrar. Åtminstone promenader i nåt som helst minsta lilla motionstakt. Vi är bara för olika tränade.

"Men jag är ju så otränad nu" säger han uppgivet (och han menar det också, det är det värsta). Han springer 5 km på 22 minuter. No further comments.

Inte skulle han köra skiten ur mig, han skulle anpassa sig. Men min inre vinthund, den där puckade bruden med tävlingsinstinkten from Hell, skulle ösa tills kräknödighet inträder (been there, done that) ty om jag väl är ute med honom så vill jag maxa. han ska minsann också bli trött. (skjut mig, nån, jag är knäpp)

I kväll gick jag ut. Det är ju sån där september som man bara kan drömma om. Inte för kallt. Inte blåsigt. Vacker kvällssol målar lysande höstlöv ännu lite mer lysande. Rudbecksparken, Kyrkbacken, två av mina favoritplatser i Västerås.

Det blev 40 minuter, inte direkt den längsta promenaden, men jag var åtminstone ambitiös nog att bestämma mig för att gå så fort att jag bytte kläder innan.

En fluga gör igen sommar och en gång är ingen vana, jag har åratal av brutna motionslöften bakom mig, så nu lovar jag ingenting. Alls. Jag njöt i kväll, tänker snarare "en gång är bättre än inget" och så får vi se. Gör jag det igen så är det bra, och varenda jäkla gång tänker jag daska dit etiketten "duktigt" (det är fritt fram att använda den - och alla de andra - för vem som än vill, det är INTE bara jag som får vara Duktig, he, det är inte ens jag, trots att jag (som alla vet) är Allsmäktig, som bestämmer VAD som är duktigt. jag lovar. :))

***

Jag hade kanske tur som slapp träffa den här idioten, gick alldeles där bara en timme innan den här tjejen. Å andra sidan så är jag ju gudbevaremig inte att betrakta som "ung" längre. *sniff*

Vissa dagar är bättre än andra!

Som den här dagen till exempel - fylld av braiga saker. Ska jag köra cliffhanger, eller berätta om this day so far? ...som om jag skulle kunna hålla tyst... :)

• Sweetest Siv bjöd in mig till den här bloggen. Ljuvligt, jag börjar ha alldeles för många ord och tankar på lager sedan jag dissade fixig.wordpress.com.
• Mina barn - som jag självklart älskar mer än allt annat här i världen - är hos sin pappa en vecka framåt. Just nu behöver jag egentiden, för att ladda och orka vidare. Och ja, jag längtar redan efter dem.
• Jag tror att jag vågar gå vidare med någon som betyder mycket för mig. Det trodde jag inte för några månader sedan när "vrak" var ordet som beskrev mig bäst. Jag ska våga förvalta gåvan jag fick av den Finaste Man jag någonsin haft förmånen att lära känna.
• Och sist av allt i det här inlägget ska jag delge något som jag inte berättat för någon ännu, jag har liksom sugit på karamellen i flera timmar: Jag kan numera titulera mig grafisk formgivare, för idag har jag skrivit på anställningspapper hos företaget jag arbetstränar på fram till den 12 oktober. Fattar ni; jag har fått ett riktigt jobb! På heltid!

grönt är skönt

I dag är jag trött och ynklig, så jag köpte nya gröna gardiner på lunchen. Johooo, det är visst logiskt. Fullständigt logiskt. Trött = göra av med pengar. Påsar är kul. Prassel prassel.



Det blev vitaminer på tub också. Hoppas jag. Efter överläggningar med Carrro blev det ett paket med 12 st akrylfärgstuber från Clas i Sjön. Jag har målat lite olja förut, men inte riktigt tyckt om det - nu testar jag akryl istället. På bokmässan blev det två inspirationsböcker köpta - en vintage halloween-bok från taschen och en bok om katter i konsten som jag irriterande nog vare sig kommer ihåg vad den heter eller vem som skrev den (disträ? jag? moaaahahahaha) men jag kommer ihåg ungefär hur den ser ut och... äh, glöm det. Jaja.

fruktmys med förhinder

Jag håller absolut med Grynet när hon utbrister "frukt är INTE godis!". Jag fick nåt ryck när jag var i Qingdao att jag minsann inte skulle äta en massa godis (relativt lätt att hålla eftersom det - frånsett choklad - inte finns speciellt mycket gott godis där) så jag frossade i exotiska frukter istället. Allra mest fastnade jag för pithaya (även kallad drakfrukt). De var goda och snygga, även om jag eventuellt överdrev det hela LITE när jag köpte en matchande sked (ceriserosa) och tallrik (med ceriserosa blommor) till mina pithayastunder.

Kruxet är att efter de där tre veckorna med idogt pithayaätande (det KOSTADE ju ingenting! en pithaya - de är ganska stora, man blir rätt mätt av att trycka i sig en enda - kostade 4-5 spänn) i Kina så är jag nu så less på dem att jag inte ens vill se åt dem.

Vad ska jag nu frossa i? Jag återvänder till Qingdao igen i november. Jag kan ju inte leva på choklad? Eller, det kanske jag kan? ;)