Jag älskar min soppa med röda linser. Hett, hett, man blir varm i hela kroppen - inte bara av soppans värme i sig, utan av vindaloopastan som jag alltid klattar i också.
Billigt som stryk blir det, magen älskar den (stenhård betongmage no more) och man riktigt KÄNNER att den formligen kryllar av vitaminer. Ja, det är min må-bra-soppa helt enkelt.
Men - skulle den gå hem hos Kristoffer? Jag gjorde ett provskott i går, och det blev succé. Yay, vintern är räddad :)
(....precis som plånboken, vi spar till resor (båda) och nya möbler (jag) nu)
Gårdagens variant (= dagens variant också, det som blev kvar) innehöll förutom några matskedar av den högt älskade vindaloopastan också blomkål (den är jättefin nu, skynda att fynda!), linser, gul lök, potatis, xistorrakorv och tomater. Jag rundar av med kokosmjölk (har jag inte vindaloo och kokosmjölk hemma brukar jag ta en klatt av nån smaksatt creme fraiche istället), kokar upp linserna med kryddtärningar (vitlök/persilja) istället för salt och så ska det i massor av nymalen svartpeppar förstås.
Jag frös som en hund när vi kom hem från glamorösa matshopping-vändan på Willys i går, men efter en rejäl dos av den där soppan var det slut på huttrandet. Näsan rann, men det var kanske bara bra. Kanske kan den sura halvförkylningen jag dras med rinna ut också då? (ih, ta det inte så bokstavligt :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar