Jag är ett sånt simpelt litet djur. Jag är så glad bara för att det är fredag. Jag är så glad bara för att vi ska äta pizza i kväll. Jag är så glad att jag ska få göra veckans vända vid lösgodishyllan. Jag är glad över sovmorgon i morgon. Lägg därtill att jag har hela FYRA bra böcker att hämta på bibblan.
Å ena sidan är det ju skönt att vara så lättroad. Det krävs inte mycket för att jag ska bli glad (eller åtminstone inbilla mig att jag är glad ;)), å andra sidan är det lite deprimerande att så mycket av det som gör mig glad är kopplat till saker att stoppa i munnen. Hur blev jag så slaskmats- och godisfixerad?
Äta, sova och läsa. Varför blir jag inte glad av att springa en mil, eller äta havregrynsgröt? Eller för den delen putsa fönster? Hmf.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jo du förstår Siv, i hjärna finns ett ämne som heter dopamin.. Dopamin frigörs när kroppen upplever något roligt eller bra, t.ex när man äter något gott, får massage eller när man har sex... Yada yada yada... det är inte meningen att man ska bli glad av onaturliga saker som löpning, fibrer eller utsikt... :o) Bara att gilla läget *ler*
Kanske är du inte glad över att du ska till lösgodishyllan eller till pizzerian.. Kanske är du helt enkelt glad över att få lite lugn och ro tillsammans med din karl?
Jodå, läkarprogrammets tunga cellbiologiska block har försett mig med alla nödvändiga teorier för att veta det faktiska - men hur kan man få vara så jäkla felkonstruerad? Vore jag ett tåg vore jag reklamerad och ombyggd för länge sen ;)
Om man vore ett tåg vore livet lättare... Om jag vore ett tåg skulle man just nu göra stora undersökningar om både weightreduction och costreduction.. *fnissar* Men du förstår, det är bara att inse. Vissa tåg bli X2000 andra blir GreenCargo.. Vissa är billiga att tillverka, andra är dyra. Life´s a bitch and then you die.
Vore jag ett tåg så vore jag nog ett gammalt RC-lok. Starka men omoderna. Rätt driftsäkra. Var en gång i tiden hippa, ansågs till och med snygga. Numera renoveras de förvisso, men snygga blir de aldrig mer igen. Möjligtvis lite kultiga. Bland nördar. Jo, det är jag i ett nötskal.
Skicka en kommentar