tisdag 30 september 2008

Klister

Det är alltid svårt att bryta isen i sitt eget skrivande, tycker jag. Kanske är det svårare vissa dagar och lättare andra. Ibland rinner orden ur mig, ibland är de limmade med Karlssons klister. Jag är allergisk mot lim, allergisk mot Karlssons klister. Idag är det bara vanligt papperslim som har används så lite klibbigt kanske det blir… men jag tål det åtminstone :o).

Börjar väl med att presentera mig:
Carolina heter jag, men kallas utanför seriösa sammanhang oftast för Carro eller Barret. Ni är fria att använda vilket av dem ni vill. Född i Oxelösund, uppvuxen på havet, har föräldrarna i Västervik, pluggat i Luleå och nu bosatt i Västerås. Bor tillsammans med Dan, min sambo och trolovade, och även om vi fungerar olika så fungerar vi tillsammans. Jag fyllde stora 25 i våras och jobbar sedan 1,5 år tillbaka som mekanikingenjör på en konsultfirma och för tillfället har jag uppdrag på stora tågdraken här i stan. Utbildade mig till Industriell designingenjör och kallas av vissa för ”klipp- och klistraingenjör” så att scrapbooking och cardmaking är ett av mina stora intressen kanske inte förvånar. Kämpar just nu med en viktminskning efter dryga 10 kilo av sambo- och konstorsjobbskilon.

Papperslim går oftast att lösa upp med lite vatten. Skål. :o)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Björnklister, det luktade mumma det (finns det ens längre?). Mandelkubb. Fast OK, det var värdelöst som lim betraktat.

Hej carro :)

? sa...

Snyggt pappersklistrade bokstäver.
Välkommen in blogrumskompis!