söta sötsaker

Kristoffer har sträckt sig i vaden och för en träningstok är det INTE kul med träningsuppehåll, så det är lite synd om honom. Som tur är kan man bli glad en stund med hjälp av fett och socker (det vet vi redan :)), så i dag fick han en bröstbakelse från Systrarna Ericsson i Västerås av mig (legendariskt myskonditori, som info till icke-Västeråsare). Fyllningen ska vara hallon och choklad, de säljs hela oktober och 4:- per såld bakelse går till cancerfonden. Visst är de LJUVLIGA?

(storleken? stor A-kupa, möjligen liten B)

---

Betyg efter avsmakning (Kristoffers omdöme): JÄTTEGODA. Perfekt balans mellan hallon och choklad.

Kollegan Helena började spekulera på om man kan beställa H-kupa, som en hel tårta?

...och sen, ur jämställdhetsperspektiv: testikel- och prostatacancer är ju också stort. Hur kommer DE bakelserna att se ut? :-O

(jag har gett pyssel-Carrro i uppdrag att fundera ut det tills i morgon :-D)

lättroad II

Man vet att det är fredag när man ler ganska stort åt ett pressmeddelande som visar att Högt Uppsatte Kollegan I Annat Land - som normalt kallas Harrie - visar sig heta Henricus. HENRICUS! Det är så ljuvligt!

---

För övrigt kan jag meddela att jag är glad att min Pithaya-period är över. Jag visste att de var dyra här i Sverige, men att de skulle kosta 34.90 per styck (Willys, mind you) kunde jag aldrig ana! Huvva!

Fredagsutsikter

Jag är ett sånt simpelt litet djur. Jag är så glad bara för att det är fredag. Jag är så glad bara för att vi ska äta pizza i kväll. Jag är så glad att jag ska få göra veckans vända vid lösgodishyllan. Jag är glad över sovmorgon i morgon. Lägg därtill att jag har hela FYRA bra böcker att hämta på bibblan.

Å ena sidan är det ju skönt att vara så lättroad. Det krävs inte mycket för att jag ska bli glad (eller åtminstone inbilla mig att jag är glad ;)), å andra sidan är det lite deprimerande att så mycket av det som gör mig glad är kopplat till saker att stoppa i munnen. Hur blev jag så slaskmats- och godisfixerad?

Äta, sova och läsa. Varför blir jag inte glad av att springa en mil, eller äta havregrynsgröt? Eller för den delen putsa fönster? Hmf.

(Frukt)stund

Jag kämpar och kämpar och kämpar. I måndags fick jag svart på vitt och vågen visade resulat åt rätt håll. Överlycklig såklart. Nu tillbringar jag många mysiga (frukt)stunder tillsammans med äpplen och päron. Tillslut lär jag väl bli ett litet äppelskrutt hela jag, men till dess så njuter jag av min nya livsstil. Men nej frukt är absolut INTE godis.

höstvärme

Jag älskar min soppa med röda linser. Hett, hett, man blir varm i hela kroppen - inte bara av soppans värme i sig, utan av vindaloopastan som jag alltid klattar i också.

Billigt som stryk blir det, magen älskar den (stenhård betongmage no more) och man riktigt KÄNNER att den formligen kryllar av vitaminer. Ja, det är min må-bra-soppa helt enkelt.

Men - skulle den gå hem hos Kristoffer? Jag gjorde ett provskott i går, och det blev succé. Yay, vintern är räddad :)

(....precis som plånboken, vi spar till resor (båda) och nya möbler (jag) nu)

Gårdagens variant (= dagens variant också, det som blev kvar) innehöll förutom några matskedar av den högt älskade vindaloopastan också blomkål (den är jättefin nu, skynda att fynda!), linser, gul lök, potatis, xistorrakorv och tomater. Jag rundar av med kokosmjölk (har jag inte vindaloo och kokosmjölk hemma brukar jag ta en klatt av nån smaksatt creme fraiche istället), kokar upp linserna med kryddtärningar (vitlök/persilja) istället för salt och så ska det i massor av nymalen svartpeppar förstås.

Jag frös som en hund när vi kom hem från glamorösa matshopping-vändan på Willys i går, men efter en rejäl dos av den där soppan var det slut på huttrandet. Näsan rann, men det var kanske bara bra. Kanske kan den sura halvförkylningen jag dras med rinna ut också då? (ih, ta det inte så bokstavligt :))

you KNOW you need it

Bochox - genialiskt! (klicka på bilden så blir den större. tro mig - du vill läsa ;))

Stort tack till PysMysJens, som postade denna till mig innan han ens kan ha vetat (jag visste det inte ens själv) att jag skulle sammankalla till en myspysputtifnuttputtputt-blogg!

till havs...? till sans

Jag är så stolt. Jag har just Sansat Mig.

Vi ska få tårta idag, välmenta men aningens fula tårtor med texten "Regina 303" (gissa varför? ;)) och jag var på väg att gå och hämta mobilen för att plåta underverken men - jag Sansade Mig.

Gott.

Gott också med tårta. Jag sitter här och försöker vara duktig (jämnt blodsocker ska visst göra mig pigg och snäll?) med mandlar och physalis, men så slog mig tanken: "Nötter och BÄR? Är jag nån ***** ekorre eller?" och det är jag ju inte, så tårta kommer att sitta fint.

Fett och socker. När det nu är så farligt, varför är våra hjärnor konstruerade så att det är just fett och socker som får belöningssystemet att gå i spinn och mungiporna att peka uppåt? (och så undrar folk varför man är agnostiker, va)

Nä. Frukt är inte godis i dag heller.

---
Apropå tårta, genierna i Expressens debattfält är igång igen:

Postat av Anders111 25 den 29 sep 2008 kl 21:25
Varför är det nästan bara tjejer som säger att killa gillar mulliga tjejer? Jag har aldrig träffa en kille (om han inte är desperat) som tycker mylliga tjejer med lite ölmage är snyggt.. Det är verkligen synd om killar som är tillsammans med mulliga tjejer som inte bryr sig om sin egen kropp.

*gråt* Stackars Kristoffer, mitt hjärta blöder. Jag har å andra sidan ingen ölmage. Min putiga mage är omsorgsfullt uppbyggd med hjälp av choklad, stundtals väldigt dyr sådan, varför magen i sig får betraktas som ganska värdefull ;)

fruktmys med förhinder

Jag håller absolut med Grynet när hon utbrister "frukt är INTE godis!". Jag fick nåt ryck när jag var i Qingdao att jag minsann inte skulle äta en massa godis (relativt lätt att hålla eftersom det - frånsett choklad - inte finns speciellt mycket gott godis där) så jag frossade i exotiska frukter istället. Allra mest fastnade jag för pithaya (även kallad drakfrukt). De var goda och snygga, även om jag eventuellt överdrev det hela LITE när jag köpte en matchande sked (ceriserosa) och tallrik (med ceriserosa blommor) till mina pithayastunder.

Kruxet är att efter de där tre veckorna med idogt pithayaätande (det KOSTADE ju ingenting! en pithaya - de är ganska stora, man blir rätt mätt av att trycka i sig en enda - kostade 4-5 spänn) i Kina så är jag nu så less på dem att jag inte ens vill se åt dem.

Vad ska jag nu frossa i? Jag återvänder till Qingdao igen i november. Jag kan ju inte leva på choklad? Eller, det kanske jag kan? ;)