Klister

Det är alltid svårt att bryta isen i sitt eget skrivande, tycker jag. Kanske är det svårare vissa dagar och lättare andra. Ibland rinner orden ur mig, ibland är de limmade med Karlssons klister. Jag är allergisk mot lim, allergisk mot Karlssons klister. Idag är det bara vanligt papperslim som har används så lite klibbigt kanske det blir… men jag tål det åtminstone :o).

Börjar väl med att presentera mig:
Carolina heter jag, men kallas utanför seriösa sammanhang oftast för Carro eller Barret. Ni är fria att använda vilket av dem ni vill. Född i Oxelösund, uppvuxen på havet, har föräldrarna i Västervik, pluggat i Luleå och nu bosatt i Västerås. Bor tillsammans med Dan, min sambo och trolovade, och även om vi fungerar olika så fungerar vi tillsammans. Jag fyllde stora 25 i våras och jobbar sedan 1,5 år tillbaka som mekanikingenjör på en konsultfirma och för tillfället har jag uppdrag på stora tågdraken här i stan. Utbildade mig till Industriell designingenjör och kallas av vissa för ”klipp- och klistraingenjör” så att scrapbooking och cardmaking är ett av mina stora intressen kanske inte förvånar. Kämpar just nu med en viktminskning efter dryga 10 kilo av sambo- och konstorsjobbskilon.

Papperslim går oftast att lösa upp med lite vatten. Skål. :o)

Vissa dagar är bättre än andra!

Som den här dagen till exempel - fylld av braiga saker. Ska jag köra cliffhanger, eller berätta om this day so far? ...som om jag skulle kunna hålla tyst... :)

• Sweetest Siv bjöd in mig till den här bloggen. Ljuvligt, jag börjar ha alldeles för många ord och tankar på lager sedan jag dissade fixig.wordpress.com.
• Mina barn - som jag självklart älskar mer än allt annat här i världen - är hos sin pappa en vecka framåt. Just nu behöver jag egentiden, för att ladda och orka vidare. Och ja, jag längtar redan efter dem.
• Jag tror att jag vågar gå vidare med någon som betyder mycket för mig. Det trodde jag inte för några månader sedan när "vrak" var ordet som beskrev mig bäst. Jag ska våga förvalta gåvan jag fick av den Finaste Man jag någonsin haft förmånen att lära känna.
• Och sist av allt i det här inlägget ska jag delge något som jag inte berättat för någon ännu, jag har liksom sugit på karamellen i flera timmar: Jag kan numera titulera mig grafisk formgivare, för idag har jag skrivit på anställningspapper hos företaget jag arbetstränar på fram till den 12 oktober. Fattar ni; jag har fått ett riktigt jobb! På heltid!