Kontraster

Jag har varit upptagen, inte med andra saker utan med andra tankar, och har inte tittat in här på bloggen på väldigt länge och jag kan inte riktigt förstå allt som har hänt. En har hamnat i diket, en annan har fått ett tragiskt besked. Siv, jag beklagar verkligen. Kan inte hjälpa dig, har inget botemedel. Kan bara sörja och vara här, finnas som stöd om du behöver.. Jag vet att vi inte är nära vänner, men ibland kan vem som helst duga. Jag beklagar verkligen!

Som kontrast till detta har det, i mitt liv, hänt fantastiska saker. Kanske kan detta, i allt som har hänt, ändå bidra till ett leende på läpparna. Jag ska gifta mig! Jag ska få min prins i kyrkan som jag alltid önskat mig. Jag ska lova att vara trogen i resten av mitt liv. Kyrkan är bokad. Festlokalen är bokad. Klänningen hittades i helgen av en slump. En underbar vit klänning. Fantastiskt perfekt. Fotografen är bokad och inbjudningskorten är på gång. Allt har gått så fort, på bara några veckor. 2 maj 2009 blir det våran dag. Vår bröllopsdag.

Sååå förvirrad...

Jag trodde inte att jag kunde/ville/vågade. Men faktum är att jag ÄLSKAR honom.

djurmys

Killen och Katten i en pöl av solsken. Sekunden efter snodde hon hans glasögon. Det hela var kanske inte RIKTIGT lika våldsamt som det ser ut.

Vardagsmys

Gårdagen var en lång arbetsdag, kändes i alla fall så även om tidsrapporten bara visar 8 arbetstimmar. Efteråt åkte jag och kompisen ner till stan och fixade studiecirkelsinformation… japp, numera får vi betalat för att scrappa och dessutom 10% på Panduro. Inte helt fel :o). Grattis till oss.
Efter några timmars pysslande med tjejerna insåg jag att mörkret redan hade fallit. Mörkret kommer alltför fort och det känns som om det inte har ljusnat sedan dess. Efter 5 orädda år i Luleå med snön som lysande vän är jag nu tillbaka i de mörkräddas land. Dan fick helt enkelt komma och hämta mig med bilen. Till och med han tyckte det var lite läskigt att traska ner med cykeln i källaren. Lampan är trasig. Vi kröp upp i soffan, drog filten över oss, jag la huvudet i Dans knä och så tittade vi på tredje avsnittet av Maria Wern. Vardagsmys är underskattat.

Referensblink till tågnördar

Plötsligt är händerna fulla av saker som inte bara måste göras utan vill låta sig göras. Viktigt till höger, viktigt till vänster och viktigt här och där.
Prioriteringarna står som prydligt uppradade spön i backen men med finfina märklappar.
Trots att jag är dysromantiker är dimman snygg över förortsfälten.
Jobbet efter i prioritet men före i tid. Sedan viktigast i tid, rum och prio: Kasta ankar i hemmet.

Vältrimmat låturval.
Fin tågresa.

Vissa dagar är bättre än andra!

Som den här dagen till exempel - fylld av braiga saker. Ska jag köra cliffhanger, eller berätta om this day so far? ...som om jag skulle kunna hålla tyst... :)

• Sweetest Siv bjöd in mig till den här bloggen. Ljuvligt, jag börjar ha alldeles för många ord och tankar på lager sedan jag dissade fixig.wordpress.com.
• Mina barn - som jag självklart älskar mer än allt annat här i världen - är hos sin pappa en vecka framåt. Just nu behöver jag egentiden, för att ladda och orka vidare. Och ja, jag längtar redan efter dem.
• Jag tror att jag vågar gå vidare med någon som betyder mycket för mig. Det trodde jag inte för några månader sedan när "vrak" var ordet som beskrev mig bäst. Jag ska våga förvalta gåvan jag fick av den Finaste Man jag någonsin haft förmånen att lära känna.
• Och sist av allt i det här inlägget ska jag delge något som jag inte berättat för någon ännu, jag har liksom sugit på karamellen i flera timmar: Jag kan numera titulera mig grafisk formgivare, för idag har jag skrivit på anställningspapper hos företaget jag arbetstränar på fram till den 12 oktober. Fattar ni; jag har fått ett riktigt jobb! På heltid!